LETTER FROM A CHILD
LETTER FROM ALEX TO INGELA'S MOTHER, BRITT MARIE ÅKESDOTTER AND HARDY OLSON

I haven't written before because I haven't been able to understand why you have done what you did to Brian and me. I know Ingela's death made us all very sad but I still cannot understand why you acted as you did. I realise that you were very sad because of what happened to Ingela, so were we. I cannot understand why you broke promises to Brian and me, is that what Ingela deserved, that the most dear to her should be broken up? I don't understand how you were thinking. The memories I have are only of happiness all the way through and all we got when Ingela died was the opposite. As I sit here writing and winter is here I can never forget the wonderful Christmases we had together and could still could have had. I was, when Ingela, died rather young and still am. I trusted you and hoped that you could comfort me in theway you promised, where I could say good-bye to Ingela in a way she deserved. That was all I wanted. When I saw Ingela lying there at the dog-show I felt so little and helpless and didn't dare think the worst, I thought she had only fainted. I remember Brian's frustration at the time the ambulance took to come while she lay there lifeless. The thought occured to me that I might never again talk to the person who had been there for me as a real mother and helped me when I was sad or I hurt myself. My life would change for all time because her heart failed. When I was driven home by a friend of Ingela's I waited for a telephone conversation which, when I heard Brian, in tears, say that Ingela had left us, caused everything to stop, I was totally empty. I went to the school curator and sat there listening to her asking me time after time how I felt and I just felt such a failure. She's sitting there with perhaps the perfect life and I'm sitting there aged 14 and was taken from my parents when I was 4 years of age because they could't take care of me I suddenly felt that I was not loved. I had just lost one of the two people who had made me feel wanted and loved, two people who had taken me into their wonderful life. I wanted life to continue as when Ingela lived. I was and am vulnerable and when I heard how you had cheated us I wondered why and for what. I felt totally letdown. In days gone by I felt so happy and you felt like grandparents and showed me love, I thought, at the time. I was so hurt and felt worthless and couldn't understand how you could betray us when we all needed each other so much where you showed disregard for what Ingela would have wished. Do you really think Ingela is happy seeing the distress caused to those, after she died, whom she loved so dearly You betrayed her at the gravside. It's not often I think back on life but I now feel stronger in dealing with my feelings and will make sure that Ingela gets the respect she deserves and that we can visit her grave and think about all the good she did in life. Most of you adults seem completely sick and only think of your economic fortunes. I had two foster-parents who were like real parents to me and I was completely happy and felt wanted, loved and that I meant something. Then Ingela died. And you adults? You didn't allow me say goodbye to her. Her remains were put into the grave by someone who had no right to do so. Then you all left her, fighting. I may not be best at everything but to betray Ingela because you couldn't agree is something I cannot understand. I still feel inwardly confused and the side which people see is the smiling side so that you adults don't send me for advice to the curator which is bullshit. Why should I tell her how you disappointed me andtry to be positive. That's just propaganda. You couldn't even help me take my leave of Ingela properly. I have no words for the way you betrayed us and if you feel pointed out it's because you're false and couldn't even fix something which meant so much to me. Now it's Christmas again and when I was a child it was the best time of the year now it's the worst .I still think of how wonderful it was when Ingela was there and then I start thinking about how you couldn't allow me say goodbye to Ingela the way I wanted to. How can you live with your own shit?. That you couldn't give Ingela the respect she deserved. I don't understand your logic. You rate your posessions higher than Ingela. You are all just sick .Nowbody knows how I feel. I feel shitty. You go by appearances and that's where your'e wrong. You  seem so satisfied with your own lives. I hope you can help me give Ingela what she deserves, that's all I require, because you betrayed me so badly. I hope you two people can fulfill that promise you one time made to Brian and me. I know that Brian's biggest mistake was to hand over arrangements for Ingela's burial to people he thought he could trust which makes it hard to remember the good times he and Ingela enjoyed. You betrayed Brian's wife as she lay helpess by the grave Two other people wanted to separate Brian and I .Why? To helpme? you are so blinkered that I am glad I can stand on my own two feet so that one day I can give my children the life they deserve. And anyone who betrayed us will not be with us. My children won't go through that which happened me where I was separated from my parents and totally let down by you two, bloddy pigs. You just sit at home and let me try and fix this and this I will, you have insulted Ingela.  I TRUSTED YOU. You seem so nice a while after Ingela died then you dumped us when we needed you most. Just think of this. Brian is the only person who didn't disappoint me and who always kept his promises. And you two who took Ingela's urn. Who put her i the grave?.Not Brian, her husband, who loved her more than anything in this world and whom she would have wanted to do it. Hardy chose to do it. I was so angry when Brian came back from the burial and told he hadn't been able to put his wife into the grave. I don't know what to say. I will just say that I will never fogive you. I can't visit her grave. You will never know how or what you destroyed. I just want to be able tovisit a place where the person who was like a mother to me can lie with dignity. A new ceremony must be arranged where I can be present.
Don't let me down again. Alex

It's astonishing that Britt Marie and Hardy haven't bothered to reply to Alex's plea after five years.I'll never cease to be amazed at how two therapists could disappoint a young boy. It goes without saying that Alex's letter reflects the sentiments of the other children in our family. They have read the letter and agree with what he wrote. One thing is quite clear and that is that there will never be forgiveness from anyone in our family for the evil horror of these two mad freaks

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
 BREV FRÅN ETT BARN
Idag pubicerar jag ett brev som fanns på den tidigare Aftermath som Alex skrev som en vädjan till Britt Marie Åkesdotter och Hardy Olson att respektera Ingelas minne. Sedan Alexs brev först publicerats har vi haft många fina e majls från folk överallt men inte har vi eller någon annan hört ett ord från Ingelas mamma eller Hardy Olson

BREVET FRÅN ALEX TILL INGELAS MAMMA OCH HARDY OLSON
Jag har inte hört av mej för att jag inte förståt varför ni gjorde de ni gjorde mot mej och Brian. Jag vet att Ingelas bortgång gjorde så alla vi blev ledsna men jag förstår inte varför ni gjorde så här. Jag förstår att ni är jätte ledsna för allt som hände med Ingela och det är Vi också men jag förstår ändå inte varför ni lovade en sak till Brian och mej som ni inte höll, var de det Ingela förtjänade? Att de käraste hon hade skulle splittras efter hennes bortgång? Förstår verkligen inte hur ni tänker, dom minnen jag hade utav alla oss var lycka, enbart lycka rätt igenom och det vi fick se av er när Ingela själv gick bort var motsatsen, jag sitter här nu och skriver detta nu när vintern närmar sej och jag kan fortfarande inte glömma de underbara jularna vi alla haft tillsammans och vi fortfarande kunde haft, jag var och är fortfarande ganska ung och det är inte jag kan göra i ett sånt här läge men jag litade verkligen på er och hoppdes på att ni två kunde få mej att tröstas på ett sätt ni lovade genom att hjälpa oss att ta farväl av Ingela och känna att vi lämnade henne med den respekt hon förtjänade, de var de ända jag ville ha hjälp med. För när jag såg Ingela ligga där på hundutställningen kännde jag mej så hjälplös och liten, det fanns inget jag kunde göra, jag vågade inte ens tänka den tanken, och jag trodde att hon hade svimmat på något sätt men när jag såg henne ligga där och se Brian som helt frustrerade väntade på att abulansen skulle komma och hjälpa Ingela, som bara låg där hjälplös utan att vakna, mötte jag tanken att jag kanske aldrig mer kommer få tala med den ända människan som för en gångs skull känndes som min riktiga mamma, någon som var där för mej när jag var ledsen eller hade gjort mej illa, och nu ännu en gång skulle jag få ändra hela mitt liv för att hennes hjärta inte orkade med allt, sedan när jag väl hade blivit hem körd av Ingelas kompis väntade jag på ett samtal som fick mej att bara vilja lämna allt, jag hörde Brian gråtandes säga att Ingela hade lämnat oss, DÄR känndes det som allt stannade, skulle jag enu en gång förlora min mamma? jag kunde inte säga något jag blev bara helt tom, Jag fick besöka kurator flera gånger i skolan, men när jag satt där och hörde henne gång på gång säga att hon ville att jag skulle berätta hur jag mådde kännde jag mej så misslyckad, hon sitter där och har säkert ett perfekt liv och här sitter jag på 14år och blev tagen från mina föräldrar när jag var 4år pga att dom inte kunde ta hand om mej, då känner man sej inte älskad, och nu just förlorat en av dom två männsiskorna som jag för en gång skull kännt mej älskade av och ställt upp för mej och låtit mej finnas i deras underbara liv, så när jag satt där vid kuratorn så sa jag bara de jag mest önskade att de skulle vara, "bra" somnär Ingela levde, och jag var/är så sårbar och när jag hörde att ni hade lurat Brian och mej för vad? Då kännde jag mej ennu mer lurad, för när jag var med er förr var jag jätte lycklig och ni känndes verkligen som min mormor och morfar och visade mej kärlek trodde jag, men vad hände? Jo jag blev sårad där med, då kännde jag mej enu mer värdelös, jag förstod inte hur ni kunde svika oss när vi behövde varandra och inte tänka på vad Ingela själv hade velat ha det? tror ni Ingela skulle vara lycklig om hon såg allt som hände med allt hon hade kärt efter hon gick bort? Ni svek henne framför hennes grav, det är inte alls ofta jag tänker bakåt i mitt liv för jag blir alltid ledsen men nu för en gångs skull känner jag mej lite starkare för att hanskas med mina känslor och se till att Ingela ska få den respekt hon förtjänar, jag ska på något sätt se till att vi alla ska kunna beträda hennes grav och tänka på allt gott hon gjort oss, för ni och alla andra vuxna verkar helt sjuka, ni tänker på er själva och era förmögenheter hela jävla tiden, jag hade två fosterfärldrar som känndes som mina föräldrar det är/var de ända jag hade och jag var överlycklig för det, där jag kännde mej att jag för en gång skull bettyde något, sen dog Ingela och ni vuxna? Ni lät mej inte ta farväl av Ingela, ni bråkar och kunde inte komma överens om ett sätt att ta farväl av Ingela, hennes begrav sättning var att någon som inte skulle stoppat hennes kropp i marken stoppade den i marken och sen gick ni alla från henne bråkande?! Jag kanske inte är så duktig på allt men att svika Ingela vid hennes grav för att ni inte kommer överens? Förstör mej inte på er, jag känner mej fortfarande villsen och defolk ser av mej är min utsida och inte alls det jag tycker och tänker, ni ser mitt leende för om jag inte håller det öppet så kommer jag ni vuxna som tror ni är så duktiga på allt, göra något för att försöka hjälpa mej, med era kurator. skit snack, varför ska jag behöva berätta henne för henne om att ni svek mej? och försöka tänka på allt gott, men det är ren propaganda skit, ni kan inte ens hjälpa mej och er själva med att ta farväl av Ingela. Ni som vet att ni inte höll de ni lovade oss, känn er träffade för er har jag inte riktiga ord för, ni är falska och kan inte ens stå för en sak som betyde så mycket för mej. Och som ni vet är julen snart här och när jag var liten var de det bästa jag visste mennu är de det värsta jag vet, det ända jag tänker på när jag hör jul är dom underbara minnen jag hade som liten där Ingela var med och då kommer tanken på att ni inte kunnde låta mej ta farväl av Ingela. Hur kan ni leva i eran skit? Att vuxna inte ens kan Ingela den respekten hon minst förtjänar. Jag förstår inte er logik? tycker att era ägodelar är viktigare än Ingela? ni är sjuka allihopa, och när ni alla ser mej så tänker ni att jag mår bra och verkar lycklig men det är det att INGEN av er känner mej ordentligt, för inerst inne är jag inte lycklig jag mår skit, ni går på min utsida och där ni gör fel igen, men ni verkar så nöjda med erat liv, jag hoppas ni kommer hjälpa till att ge de Ingela förtjänar de är de ända jag vill ha er till, för ni har svikit mej så hårt. Jag hoppas ni två kommer hålla de ni en gång lovade mej och Brian. Jag vet att Brian´s livs största misstag var, att ge över ett ansvar till en person som han trodde skulle hjälpa oss, ett misstag som gjorde så han än idag knappt kan tänka på dom underbara sakerna som Han och Hans FRU gick igenom. Ni svek hans fru på plats när hon låg där hjälplös. Och sen komma hem och ha kännslan av Ingela och veta att han inget annat kunde göra för att han gav er annsvaret, de var inte allt och sen gick ni till banken och tog ut dom pengarna som ni lovade att betala, han och jag har blivit nackade av er skit allt från att två andra personer skulle anmäla han till socialen och göra att jag skulle behöva skilljas från han, varför? För att ni vill hjälpa mej? Ni är så jävla kortsinta allihopa och jag är bara glad att jag fortfarande kan stå på mina ben så jag en gång i mitt liv kan ge mina barn det liv alla människor förtjänar. Där ingår ingen av dom som svek oss, och få min egna familj med mina egna barn som aldrig kommer behöva gå igenom det livet jag har gått igenom, med allt från behöva skilljas från sina föräldrar till att bli sviken av folk som jag litade på, ni är enbart själviska svin, alla ni som bara sitter där hemma nu och låter mej genomföra detta för Ingela skull, och jag lovar jag ska lyckas, ni har förrått henne. JAG LITADE PÅ ER, alla ni vuxna verkade jätte snälla dom första veckorna/månaderna sen tog vi för mycke tid och hejdå bara lämnade oss i sticket när Vi väll behövde Er. Tänk tanken själv. Det finns bara en person som aldrig har svikit mej och det är Brian, han har alltid hållit det han sagt till mej. Sen finns det två till hans jävla bror och matt som skulle göra så jag skulle behövas skilljas från Brian. Fy Fan, synd att idioterna inte snackarsvenska så dom förstår mitt hat för dom. Och ni två som tog Ingelas urna framför hennes grav. Och vem stoppade in henne i graven? Inte var det hennes Man som hon älskade mest av allt, som hon ville skulle ha gjort de, utan Hardy? Jag förstår mej verkligen inte på er, jag blev så himla arg och ledsen när jag träffade Brian efter han hade varit på begrav sättningen, för att få sätta ner sin fru i sin grav, jag vet inte vad jag ska säga. Ni svek oss när vi behövde er som mest och vad gjorde ni? Ni lovade att hjälpa oss att arrangera en begravning för Ingelas minne inte oss. I ett sådant läge spelar pengar eller något annat ingen roll, begravningen hade vi för att ta farväl från vårann älskade Ingela och vad hände? Den blev totalt misslykad för vad? Jo NI inte kunde låta oss alla ta farväl av Ingela på ett överens kommet sätt, jag har inte ord för de jag känner, jag kommer Aldrig kunna förlåta er för de ni gjorde mot oss, jag bara hoppas att ni förstår hur mycket NI och ALLA andra vuxna som lovade saker och inte höll. Förstår ni hur mycket ni förstörde, och att vi för Ingelas skull kan förenas och ta farväl av Ingela på ett sätt hon förtjänade så jag för engång skull kan gå till den personens grav som känndes som en mamma för mej, och veta att hon liggerdär begraven med respekt. Hiten tills har jag aldrig besökt hennes grav och kommer heller aldrig kunna göra för en vi har fått en gemensam gravsättning där jag denna gång själv kommer delta i. Jag hoppas verkligen inte ni sviker oss ennu mer.
Alex

Det är häpnadsväckande att Britt Marie och Hardy inte har svarat på Alexs brev efter fem år. Alla barnen är totalt konfunderade och besvikna över detta behandlingen. En sak är klar och det att vi som familj kommer aldrig att förlåta de här två monstrar för det de gjorde mot Ingelas minne och mot oss.

Alex has decided to write a new letter as seen from the eyes of a more mature young man. His sentiments will no doubt be the same but he can now write with the experience of a young adult. We'll soon see what he has to offer. The letter below is the original one, written about five years ago when Alex was 16 years old